Min råkostpartner in Crime, Herr Bums, även kallad Christer Barregren, teamade upp sig med sin dotter Maja och gick ut på råkostfestivalen som var i helgen. Tillsammans intervjuade de några av de fina människor som var på festivalen där Maja var kamerafröken och Herr Bums reporter. Resultatet kunde inte bli bättre än bäst! Och nästa år kommer vi alla tillbaka!
Flyget gick som det skulle och flygplatsen var öde och tom. Det kändes lite overkligt med så lite folk men planet vi flygde med blev fullt och vi bar iväg.
I Köpenhamn möttes jag av design var jag än gick. Flygplatsen var ett mästerverk med högt i tak, massor av ljusinsläpp med stora fönster och stora ytor, och konstverk i glas, sten och statuer utspritt. Tom toaletterna blev jag imponerad av.
Vi tog en taxi till hotellet som visade sig låg mitt i stan med utsikt över Nyhamn, små fina hus och uteserveringar. Det var verkligen jättefint och mitt hjärta slog lite hårdare. Rummet jag delade med Davids syster Marie hade utsikt över detta högt upp i byggnanden och vi skrek av lycka!
Dagen kom då det var tid för bröllop mellan våra vänner Ludvig och Sofie och det var blå himmel och varmt. Magnoliaträden som var precis utanför kyrkan är de största Magnoliaträd jag sett och det var så vackert. De vigdes och chockerade hela församlingen när de vilt började dansa en koreograferad dans till Love Takes Over innan de glatt skuttade ut ur kyrkan! Det är SÅ man gifter sig!
Det var fest hela lördagen med danska traditioner som jag inte uppleft förr. Trevligt var det och festen höll på ända till klockan 4 på morgonen. Danskar är verkligen galna och medan vi svenskar roade oss över hur de pratade roade de sig med hur vi pratade. Vi som talar så tydligt tycker jag, hehe.
På söndagen var det full rulle och vi besökte Kristiania, som jag länge velat besöka. När vi klev innanför muren till det egna lilla landet hamnade man verkligen i ett annat land. Där stod det folk och sålde pankakor blad skrot och smuts, klottrade och egenmålade gamla hus, och hemmagjorda möbler i metall som jag gärna ville fotografera. Tyvärr är det fotoförbud i hela Kristiania. Ni får helt enkelt besöka det själva och det är så värt det!
Efter det var det dags att åka hem, och med den totalt Science-fiction-iga tunnelbanan som körde helt utan förare åkte vi till flygplatsen och landade mjuk i Svea.
Vilken helg och vad mycket kul jag har fått uppleva. Det kändes lite sorgligt att vara hemma. Jag tror bestämt att en del av mitt hjärta är kvar i Köpenhamn. Det är verkligen en mina drömmars stad.
Idag besökte jag åter igen mina små vänner vid vattnet. När jag kom ned till vattnet var stranden tom, alla ankor var ute på sjön och badade is-vak men när de upptäckte mig kom de flygande från alla håll och kanter och gjorde mig sällskap i snön. Vad fina de är. <3